När vi seglade runt Sardinien förra sommaren så styrdes vi väldigt mycket av Mistral vinden. I Grekland är det Meltimin som styr och här i Adriatiska havet är det Boran och Sciroccon som styr och ställer.
Sciroccon är den sydliga vinden och när den är i antågande så blir det mulet och regnigt och det sägs att folk blir mer tungsinta och deprimerade.
Boran är tvärt emot. Kommer från norr och blåser in med en väldig fart och solen skiner och folk blir lätta till sinnet igen. Men båt och Boran är ingen kul kombination, man letar gärna efter ett skyddat läge.
Väderprognoserna talade om vindbyar på upp emot 80 knop. Så det kändes väldigt angeläget att hitta en bra vik att gömma oss i när Boran drog fram. På ön Brac’s södra kust finns en liten vik som heter Uvala Lucice. Viken består av 4 småvikar. I två av dem har en restaurang lagt ut bojar den tredje visade sig vara ge dåligt skydd också fanns den viken som vi valde. Ganska smal, så vi backade in, lade ankare och sedan två linor från aktern och i land. Den ena linan är en sk flytlina som alltså flyter på vattenytan den andra linan vi använde sjönk som en sten så den fick flythjälp av några fendrar som vi knöt fast på linan. Fast det var även en annan baktanke med fendrarna. Om vi skulle vara tvungna att lämna snabbt kunde vi bara släppa linorna och tack vare fendrarna skulle vi då kunna hitta “sjunk-linan” igen. Nu behövdes inte detta men, man får vara lite förutseende ibland.
Vi låg helt ensamma här även om det fanns en massa sommarstugor längs stränderna så var det för tidigt på säsongen för att de skulle vara bebodda. Bergen runt om var sådär lagom höga för att hålla vinden borta och dessutom skogsbeklädda så vinden silades genom träden. Vi märkte inget av vinden som i byarna på andra sidan ön var uppe över 60 knop (ca 30 m/s).
När Boran blåst färdigt tänkte vi segla upp till Sibenik en tur på ca 40 nm. Men vi kom inte så långt. För rätt som det var började det blåsa igen. 25-30 knop. En liten oannonserad kuling. Då vi inte visste hur stark eller hur länge den skulle hålla i sig, så gick vi in i närmsta skyddade vik. Det var tur för vinden fortsatte att öka för att framåt kvällen klinga av.
Eftersom vi snart skulle få besök på båten som skulle hämtas upp i Trogir, och vädergubbarna varnat för en ny Boran/kuling så gick vi tillbaka till vår vik. Där ifrån hade vi bara lite drygt en timme in till Trogir.
Vi promenerade runt vår vik. Och naturen är väldigt svensk eller vad sägs
Vi tog jollen på en liten tur till restaurangen. Vilket ställe. Väldigt enkelt men så fint gjort.
Tomten sluttade ner mot vattnet, så man hade byggt små stenterasser där man ställt borden. De flesta terasserna var för singel bord och en del var för flera bord.
Köket var som ett dockskåp, dvs väggar på tre sidor och såg förövrigt ut mer som ett stort lantkök än ett restaurangkök.
Kocken fick vara med på bilden oxå.
Till slut så lugnade vindgudarna ner sig och vi kom iväg till Trogir för att hämta upp Erik o Charlie som seglar med oss en vecka.
Hej på er, kul o läsa bloggen o få veta lite hur ni har det. Lustigt med vindarna, vi var idag hos veterinären och handlade mat till Chip, vi berättade då att Chips riktiga matte o husse var på långsegling och att ni just nu var i Adriatiska havet. Det visade sig att veterinären var en seglare hade normalt sin båt i Västervik. Han hade varitoch seglat i Kroatien några vänner, han varnade för s.k fallvindar från bergen som han kallade ”Boran” vindar, problemet med dem var att de tryckte ner båten, istället för som normala vindar som blåste ur seglen när båten la sig för vinden. Lät ju logiskt tyckte jag, så jag hade tänkt att varna er för dessa vindar. Skönt att det gick bra.
Men vilket sammanträffande ”Boran” vindar från veterinären och din blogg samma dag.
Mysiga restauranger man skulle kanske ta bilen och kolla Kroatien.
Ha det bra o kram till er båda.