Idag när solen skiner och plusgraderna ökat utomhus så tittar alla ut ur sina båtar och fixar, promenerar, tvättar o hänger tvätt och pratar. Ja allt är som vanligt igen.

Även naturen påverkas. Detta kortet över bergen strax söder om Agios Nikolaos är taget den 9 januari

och detta är taget idag den 13 januari

Jo, det är samma bergstopp. Och Jonas såg snökedjor i affären häromdagen! Inte trodde man att man skulle få uppleva snö på så nära hålla såhär långt söderut. Men bergen är ju lite höga oxå omkring 1700 möh är just detta. Det högsta här på kreta är drygt 2400 möh.

Men man behöver inte vara så högt upp för att få en hänförande vacker utsikt. På Trettondagsafton gjorde vi en biltur strax norr om Agios Nikolaus genom byn Plaka och sedan kustvägen mot Neapoli och tillbaka.

Elounda bukten med Spinalonga till höger

Utsikt över byn Plaka och ön Spinalonga

På andra sidan horisonten ligger resten av Grekland.

Men som sagt vi är utsläppta ur grottan och behöver fylla på förråden, så nu blir det promenad till affären.
Får nog lägga in lite fler promenader känner jag på byxlinningen…….

En sed som väl alla som varit i Medelhavsområdet har råkat ut för är väl Siestan. Dvs allt (i stort sett) stänger några timmar på eftermiddagen, vanligtvis omkring 14-17. Av någon underlig anledning brukar siestan sammanfalla med när jag vill gå och handla. Många irriterande ord har slunkit över mina läppar. Men å andra sidan så är butikerna öppna till framåt 21-22 på kvällen. Stackars affärsanställda.
På sommaren kan jag förstå att de stänger då det är som varmast men nu på vintern finns det ju ingen anledning tycker vi arbetsamma nordeuropeér. Kretensarna passar även på att ta lite extra ledigt så här på vinterhalvåret. Det är inte säkert att de öppnar efter siestan! Om man vill vara säker på att få handlat det man ska, gäller det att vara morgontidig. För trots att affärerna stänger så sent på kvällen så öppnar de igen någon gång mellan 8 och 9.

Jul och Nyår är inte så stora högtider här i Grekland, eller iallfall inte på Kreta. Men däremot Trettondagen. Här i Agios Nikolaos blir det Kors-simning i morgon. Enligt uppgift så kastar dom i ett kors (typ sånt som är vid altaret i kyrkan) i vattnet och sedan skall hugade hoppa i efter det och bärga det. Tyvärr så kan vi inte se det då vi är på väg till flygplatsen med Philip då, men vi lär väl få berättat vad som hände.

Hösten är en väldigt arbetskrävande årstid för Kretensarna. I september-oktober skall vindruvorna till vinproducerandet skördas och pressas. I november så tar man hand om “skröfset” efter druvpressningen (skal, stjälkar, kärnor osv) genom att koka Raki på det hela. Raki är grekernas motsvarighet till italienarnas Grappa. Största skillnaden är att Rakin är mycket mildar och faktiskt drickbar, vilket jag inte anser att Grappan är. I varje by finns det minst en Raki-kokare som står och puttrar.
I december så är det tid att skörda oliverna. Och med tanke på alla de olivträd så har de att göra. Oliverna skakas ner från träden och samlas upp på en pressening. Oliverna transporteras sedan till olivpressen där man producerar den olivolja familjen behöver under det kommande året. Jag misstänker att det blir en hel del att sälja också.

Varje onsdag förmiddag så är det marknad här i stan. Frukt, grönsaker, skor, honung, torkade örter, kläder och en massa annat krafs.

Visste ni t.ex att man odlar bananer här? Jo det är sant. Visserligen i växthus och de är inte så stora men ack så goda.
 

Apelsiner och andra citrusfrukter är det ju högsäsong för just nu, så färskpressad juice till frukost är numera standard. Vi börjar få lite kläm på detta med apelsiner. Det finns en väldigt massa olika, och alla är inte lika bra att göra juice på. Kanske bättre till apelsinmarmelad.

Torkade örter finns här mängd, och kretensarna är duktiga på att göra olika örtkryddblandningar.
Théer (vilket besvärligt litet ord att stava till!) på olika örtblandningar och naturligtvis lämpliga för olika krämpor finns det naturligvis. Jag har fått en envis hosta och när jag hittade en påse med ett thé som skulle lindra feber, hosta och halsont slog jag till. Smakade inte så mycket men lindrade hostan.

Så det blir en påse till av denna Malotira på onsdag.
De har även en annna thé-blanding som heter Cretan Mountain Thea som är bra till/mot många andra saker. Blir nog att köpa en sådan påse också och testa.

Har man nu hundar men ingen bil, och hundarna skall följa med, ja då är det bara att lösa uppgiften.

Nu verkar pojkarna snart klara med LED-belysningsinstallationen i köket så det är dags att börja med dagens middag.
Babyribs med stekt potatis blir det idag. Vilket innebär att Jonas får grilla på akterdäck. Vilket numera inte är några större problem när det är mörkt. Även akterdäcket har fått LED-belysning.

Seder och bruk var det ja. Parkeringsseden är fascinerande, ett himmelrike eller mardröm för en svensk lapplisa.

Jo, de blockerar för trafiken, men so what tuta så kommer de och flyttar på sig.

Januari, Singapore

Februari och mars, Sverige

April, Portugal o Spanien

Maj, Spanien

Juni, Spanien

Juli, Italien Sardinien, Cala di Volpe

Augusti, Italien Lipariska Öarna, Isola Saline

September Grekland

Oktober Grekland, Kreta Agios Nikolaos

November, Grekland, Kreta

En utflykt på östra Kreta

December, Grekland, Kreta

Det var en otroligt kort sammanfattning av vårt år. Alla eskapader och fler bilder hittar ni i tidigare inlägg!

Gott Nytt År och tack för att ni läser vår blogg!

Ann-Sofie o Jonas

Men vi tar en sak i taget.

Viktor ordnade med en förtids julklapp till sig och Philip.

Radiostyrda motorbåtar! Det är många som stannar och tittar och får något av en längtan i blicken.

Det blev naturligtvis en rundtur i Aghios Nikolaos också. Med kamera….

Inte bara stadsjulgranen blir pyntad utan de flesta träden i staden blir behängda med diverse prylar.
Det finns en liten strandpromenad mellan marinan och centrum, den är väldigt vackert byggd med hav och berg i blickfånget.

Man ser även till att göra vattnet tillgängligt, genom att bygga trappor ner till vattnet.

Innan jul hann vi även med en lite tur till byn Kritsa som ligger ca 1 mil söder om Aghios Nikolaos. Själva byn var inte så intressant så här i vintertid. Väldligt öde, men säkert fullfart på sommaren. Men strax innan byn finns en kyrka som är byggd på 1200-talet med väldigt många och fina fresker (väggmålningar) från 1300 och 1400 talet.

Av någon anledning är det fotoförbud inne i kyrkan och vaktmästaren var oss i hälarna hela tiden så ingen av oss vågade ta kort.

Men utifrån genom en öppen dörr lyckades jag fånga lite av målningarna iallafall.

Vi fortsatte vår färd mot Kritsa men stannade vid en arkeologisk plats. En stad, numera ruiner, från 700-300 f.kr byggd av dorierna, Lato.

Man kände sig nästan religiös när man gick i en trappa som byggdes för ca 3000 år sedan

och rörde sig i ett område som använts av människor för så länge sedan. Nu har jag ju inte så väldigt stora kunskaper i arkeologi eller antropologi men det var relativt enkelt att se att folket här kunde vara självförsörjande även om de bodde så långt upp i bergen. De hade minst en vattenkälla och ett antal cisterner som fylldes på av regnvatten som leddes dit i byggda rännor och  filtrerades innan det hamnade i cisternen.

Under det rostiga locket som med största sannolikhet kommit dit i modern tid, finns en vattenfylld cistern och bredvid syns ett tråg som antagligen använts för att ösa upp vatten i. Just i detta rummet fanns det många bearbetade stenar, ett runt “fat” som kanske använts till att mala säd i, en sten med ett hål i

som helt klart är gjort av människor.

Murarna som fanns kvar var imponerande i passformen dvs, minimala springor mellan stenarna.

I dörröppningar (antar jag att det var) fanns stenar som formats för att få bättre funktion.

Att de var självförsörjande kunde man även förstå när vi hittade mark som med största sannolikhet varit brukad för grönsaker och säd och antagligen även fruktträd. Det var lite brant att ta sig ner så vi avstod.

Djuren de behövde för kött och mjölk och hudar mm strövade antagligen fritt i markerna och av seden idag att döma var djuren säker getter och kaniner.

Byns gemensamma vattencistern var väl bearbetad men hur de kom åt vattnet förstod vi inte.

Det fanns ingen nedgång bara helt släta väggar och rester av pelare på botten som kanske har burit upp ett tak en gång i tiden.

De andra utrymmena som säkert även de använts som cisterner var tomma, men man såg de bearbetade väggarna.

Vi passade även på att ta en familjebild i en av de fina trapporna i Lato

Jul har vi också firat. Den blev inte så varm som vi hoppats på så julbadet ställdes in. 17 gr i vattnet och 13 i luften gjorde att ett bad inte kändes så angeläget. Det får bli ett annat år.

Julgran fick vi tag på. En riktig! Men den var lite liten så vi hängde upp den så att pakten kunde få plats under.

Julbordet blev nästan som hemma, vi lyckades få tag på det mesta vi behövde. OK, inläggningssill och skinka (som bara behövde griljeras) blev inköpta i Sverige men det andra hittade vi här nere. Jonas vill att jag påpekar att sillen som jag lade in var den godast jag någonsin gjort. (Känner ni hur generad jag blir?)

Och naturligtvis hade vi julfrukost med levande ljus, precis som vi brukar.

Juldag var det meningen att vi skulle fira tillsammans med de övriga live aboards med en engelsk julmiddag. Men en elak förkylning klubbade ner stora delar av familjen på förmiddagen. Så vi stannade hemma och åt kalkon istället.

Så God Fortsättning och ett Gott Nytt År 2012

Turen går från Agios Nikolaus till Ierapetra som ligger på den södra sidan av ön och sedan tillbaka till nordsidan till Sitia och slutligen till marinan.

Söndag och off-season = stängda butiker och väldigt dött på gator och torg. Staden är relativt stor, större än Agios Nikolaus. Men en liten hamn som nog inte får så många besökare. Precis vid inloppet till hamnen ligger ett gammalt fort.

Annars är Ierapetra mest känt för sin långa strand.

På ett torg hittade vi en kyrka med vad som såg ut som ett minarettorn och en liten rund byggnad, något nedsänkt i marken. Allt såg väldigt arabiskt ut och det är kanske inte så konstigt. Vi är bara 200 sjömil från nordafrikanska kontinenten och havet utanför pirarna heter Libyska Havet.

Efter en fika med kaffe och bakelse (!) for vi vidare norrut och mot Sitia.

Färden gick över en bergskam och utsikten var helt underbar. Vägen var en serpentinväg med berg på ena sidan och stup på andra sidan (dvs min sida) Men det var inte så farligt som det låter. Det var god marginal mellan stupet och vägen och oftast en massa träd i vägen, så den hissnande känslan man får på liknande vägar i t.ex Spanien infann sig inte.

 
Nästa kust är Afrika, och Libyen

Helt klart att oliver var den huvudsakliga näringen här. Vi har aldrig tidigare sett så många olivträd. På varje liten jordplätt är det ett olivträd planterat. Här finns inga olivlundar, det är olivskogar! Frågan som återkom flera gånger i bilen. Hur i hela friden ska de hinna skörda alla oliver?????

Jag tror att vi befinner oss på ca 500 möh när kortet togs. Det högsta berget i detta området är på lite drygt 800 m.

Sitia var en lika sömning stad som Ierapetra denna söndag. Men vi hittade iallafall en restaurang som serverade oss en god lunch.
Om man åker färja från t.ex Athen och till Agios Nikolaus så får man kliva av här i Sitia. Antagligen går det bussar mellan orterna.

När vi närmar oss Agios Nikolaus igen var det dags för ett fotostopp

I viken längst bort ligger Agios Nikolaus.

Om resten av Kreta bjuder på liknande upplevelser så skall det bli väldigt trevligt att bila runt på ön under vintern.

Jag måste börja med att vi svenskar är otroligt bortskämda med livsmedelsaffärer med ett brett sortiment. Känner vi för att laga Grekiskt, italienskt, indiskt, mexikanskt, thai eller you name it, så går vi bara till ICA/Konsum/Hemköp och hittar alla de ingredienser som vi behöver. Är det något väldigt udda kanske det kan vara lite mer besvärligt på en liten ort, men bor man i t.ex Malmö tar man sig till Möllevångstorget och kan garanterat hittat vad man söker.

Riktigt så bra är det inte när man kommer lite mer söder ut. I Portugal var det väldigt svårt/snudd på omöjligt att hitta importerade livsmedel.
I Spanien, Italien och här i Grekland är det något enklare.

Här i Grekland är det ett annat problem, vad i h—-e står det på burken och vad är det?

Vi hittade den bland mejeriprodukterna och trodde att det var Creme Fraiche eller Gräddfil.
Nix, men blandat med majonäs funkade det bra till en potatissallad istället för Creme Fraich. Jag tror att det är kvarg, inte helt slät i konstistensen men inte så korning som Keso.

Ibland så får man ju idétorka i köket, och att då surfa runt på receptsajterna brukar råda bot. Glad i hågen knatar man iväg med sin inköpslista baserad på det nya receptet. Vägen tillbaka till båten blir oftast med tunga och modstulna steg. Har man tur hittar man det mesta men inte tillräckligt mycket för att kunna laga rätten.
Oftast är det Creme Fraiche som fattas, och skall såsen/röran inte kokas så kan man blanda naturell youghurt med antingen Philadelfia ost naturell eller lite vispgrädde men om Creme Fraichen skall koka med i en soppa eller gryta så blir det problem. Än har jag inte hittat någon lösning, men det kanske ni kära läsare har.

Hör för leden så skulle jag köpa tvättmedel. Det var väldigt lätt, för en gång skull.

Kände igen etiketten med en gång, även om flaskan var 3 gånger så stor som i Sverige. När jag kom till båten så kändes det lite underligt att jag förstod vad som stod på flaskan. Jag skrattade gott åt mig själv, texten var på dansk/norsk/svenska och finska!

Vad som däremot är mycket bättre här är kött!

Vad säger ni om dessa fläskkotletter? Inte en gnutta vatten i stekpannan när man steker och smaken är fantastisk.

Fiskaffärer finns det gott om. I den här lilla staden Aghios Nikolaus finns det åtminstonde 2 st med ett hyfsat stort utbud.

I Portugal lärde vi oss ett nytt sätt att grilla kycklingen på.

Man klipper upp längs ryggbenet och viker ut kycklingen. Lätt att krydda på båda sidorna och behöver kortare tid på grillen.

Italien, snacka om matland! Men dom har inte Creme Fraiche……

Riktiga skinkor, både kokt, rökt och torkade. Oliver, korvar, ostar, pasta mm mm. Det blev dyrt när man handlade i Italien för allt såg så gott ut och vi var lite svältfödda bra charkuterier efter Spanien.

Spanien, var nog den största matbesvikelsen, även om det fanns många höjdpunkter

Pata Negra skinka var en.

Tapas i alla möjliga och möjliga varianter. Kockens fantasi verkade vara det enda som stoppade. Denna variant på bröd fick vi bara i Palma

Men som sagt, vill man ha något som inte tillhör den inhemska matkulturen, blir det besvärligt. Så njut av att enkelt kunna hitta allt ni behöver i er lokala mataffär.

Köpte en Grekisk kokbok härförleden. Mycket intressant och gott. I kapitlet om kycklingrätter blev jag dock lite konfunderad. “Bryn kycklingklubborna runt om och låt dem sedan koka i 1,5 tim.” …… tittade efter vem som skrivit boken, namnet var väldigt engelskt klingande. Kanske var han van vid att använda höna isf kyckling.

Nej, nu är det dags att börja med kvällens middag. Här får ni menyn:

förrätt: Musslor och bacon på rågbröd med tomat

Huvudrätt: tupp tillagad á la gås (det är ju Mårtengås tid) Dvs fylld med katrinplommon och äpplen. Serveras med en gräddsås och kokt potatis samt grönsallad.

Efterrätt: Knäckig äppelkaka

Smaklig spis och trevlig helg!

Lite förenklat men i stora drag är det historien bakom Nej dagen som numera är helgdag i Grekland. Allt är stängt, utom några hoppfulla restauranger och barer.

Stan är smyckad med grekiska flaggor

och idag är det stor ceremoni vid den Okände Soldatens grav. Massvis med scouter och andra ungdomsorganisationer, militärer, politiska och militära dignitärer, några präster och en musikkår.

Och trots att man inte begrep att ljud av vad dom sa så förstod man den högtidliga stämningen.

När ceremonin vid Den Okände Soldatens Grav var överstökad, började folket att gå ner mot hamnen, och vi följde efter. Där hade en sanslös massa barn och ungdomar samlats. Alla i vit överdel och mörk kjol eller mörka byxor. Några var klädda i vackra nationaldräkter.

Under veckan som gått, har vi gång på gång stött på ett gäng ungdomar som har tränat i att marschera i grupp. Nu förstod vi vad det var frågan om. Alla ungdomarna skulle marschera från hamnen och upp till torget. Men att hålla takten är inte lätt, hur mycket man än har tränat.

Inte för att vistelsen på Tilos var trist på något sätt, vi hade ju trevligt sällskap av S/Y Lorna med Bo och Vivi-Maj. Det blev många trevliga kvällar de berättade om några av alla de minnen de har från sin långa segling. Bo och Vivi har varit ute och seglat i 12 år och besökt många spännande ställen som sätter lite griller i huvudet på oss. Vi får väl se vad det blir med dessa griller så småningom.

Hur som helst, efter att ha ridit ut ett blåsoväder (se förra inlägget) och ett ordentligt regnoväder med åska så fick vi äntligen ett väderfönster på drygt 24 timmar med N – NV vindar vilket passade oss perfekt då vi skulle åt sydväst, till östra Kreta.
Det är ca 120 nm segla och då vi ville vara framme i dagsljus, drog vi upp ankaret vid 14-tiden. Väldigt snart så upptäcker vi att vår heading (dvs riktningen på båtsymbolen i navigationssystemet) var ca 90 grader fel. Vi tittar på varandra och börjar fundera och felsöka. Först åtgärden, är det något som stör huvudkompassen? Nix. Andra åtgärden – kalibrera om kompassen. De som såg oss från land undrade nog vad vi höll på med. När man kalibrerar kompassen så kör man i en cirkel ett visst antal varv i en viss hastighet, så det kan nog se lite lustigt ut. Och det lyckades! Nu går båt och båtsymbol åt samma håll!

Seglingen ner till Kreta blev, som Jonas säger, en 15 poängare på en 10 gradig skala. Vi fick en bidevind/halvvind i princip hela vägen. Med vindar på max 10 m/s. Någon timme innan vi var framme dog vinden ut, precis enligt prognosen, och vi gick för motor. Vi var framme vid 10-tiden på förmiddagen och fick en plats mellan en grekisk (tom) båt och en holländsk (bebodd) båt. Mittemot ligger en Finsk båt, sedan är det en salig blandning av engelsmän, tyskar och fransmän på bryggan. Övervägande delen engelsmän och de flesta båtarna kommer att vara bebodda i vinter.
Stor skillnad mot marinan i Ayamonte där vi var förra vintern.

Hamnen består av en lång pir och 5 bryggor. Fyra av bryggorna är mer eller mindre ockuperade av långfärdsseglare och här ligger flera svenska båtar.

Det är ganska många sociala evenemang i hamnen. BBQ på söndagarna, en kör, syjunta varje tisdag mm mm. Även kurser i Grekiska så kan hända blir det en sådan, tycker att det är irriterande att inte kunna göra förstådd eller förstå. Eller att inte förstå vad det är man handlar i affären.

Staden Nikolaus som är huvudort i denna delen av Kreta är så där lagom stor att man kan promenera igenom hela stan på ca 30 minuter. Här är ett centrum med stort utbud av affärer och inte bara turistaffärer utan även “riktiga”. Så här ska vi nog kunna stå ut i några månader.

Entrén till marinan är kantad av benjaminfikusar. Inte visste jag att de kunde bära frukt!

Första dagen blev det lunch ner i hamnen

och då ställer man sig frågan varför man serverar så trist mat där det är många turister? Nästa fråga är då varför i helfridens dar man går in på en så uppenbar turistfälla………

Vinden ligger på 10-15 m/s med byar över en bra bit över 20 m/s och strax innan lunch draggar vi igen. Omankringen blir inte alls så dramatisk som i morse utan allt går som det ska. Vi är 4 båtar som ligger här i bukten och alla har draggat, vi är den som har draggat minst antal gånger. Tack Roccna för ett bra ankare! Att bottnen inte håller måttet kan man inte skylla ankaret för.

Klockan är nu ca 14 och vinden har mojnat. Väntar just nu på att ett regnoväder, antagligen med åska, skall dra in över ön. Blåsigt och regnigt får vi till och med tisdag.

Efter en sådan morgon är härligt att tänka tillbaka i tiden någon vecka. Erik och Charlie mönstrade ju på båten och vi ska segla med dem från Kos till Rohodos. Vädret är soligt och varmt med lagom eller lite vind. Perfekt väder med andra ord.

Första dagen blev det ett badstopp halvägs till Kardamaia på Kos sydväst kust. Det blev väldigt populärt och trots att vi hade ca 600 m djupt så skulle Erik snorkla….

Att man ska ta av snorklingsutstyrseln efter badet har han nog missat

Vi hann med många härliga ställen, som jag och Jonas kommer att återvända till nästa sommar.

TILOS, Livadia

Byn Livadia är Tilos “hamnstad”. Byn är en sömnig liten by med överraskande många turister. Turisterna är lite äldre vilket gör att man slipper de värsta turistshopparna och nattklubbsdunket på nätterna.
Restaurangen på bilden har blivit en favorit. Billigt, bra mat och trevlig personal.

SIMI
Panormitis är ögruppen Dedokaneses viktigaste kloster. På våren går pilgrimsfärderna hit. De har ett gästhus som rymmer 500 pers!

Pedhi, en mysig liten by längst in i en djup vik.

När vi låg i Pedhi vid en halvfärdig pir fick vi problem med toaletterna. Ja båda på en gång. Rörmokeri är inte kul! Så vi skickade iväg Erik o Charlie på en långpromenad. Onödigt att de skulle behöva utsättas för de oangenäma dofterna. Den ena toaletten var lätt att åtgärda, den var bara full. Fast vi var ju tvugna att vänta tills vi lämnat viken innan vi kunde tömma. Den aktre toan däremot var det stopp i. Igenkalkad i öppningen upp till tanken. Så där var vi tvungna att släppa ut för att kunna åtgärda. Upp till affären och inhandlade 5 liter vinäger. Vinägern hälldes ner i tanken och sedan var det bara att vänta några timmar innan avlagringarna hade mjukats upp så att de kunde bearbetas. Så till dagen efter hade vi ordning på den toan oxå.
Hur vi löste toabesöken? Det fanns barer nära båten. De fick sälja många koppar kaffe i utbyte mot toalett utlåning.

VIKAR

En otroligt vacker vik som tyvärr var alldeles för djup för att vi skulle kunna ankra där var Nanos viken.

Vi gick till grannviken istället, Ormos Thessalonga

‘

Enda sättet att komma hit är med badbåt, så det är inte så många besökare på stranden.

En vecka går alldeles för fort och nästa stopp fick bli Rohodos. Vi hade tänkt lägga till i Mandrake Marina. Men där var det fullt. Så vi fick lägga oss för ankare utanför piren istället.

 
Mandrake Marina är den gamla antika hamnen på Rohdos. Där pelarna är nu lär Kolossen på Rodhodos ha stått en gång i tiden med ett ben på vardera piren så att man fick segla mellan benen på honom. Kolossen i Rohdos var en avbild av guden Helios – solguden.

Rohodos är en stor stad. Med betoning på stor. Innanför ringmuren finns fortfarande den gamla staden men den är otroligt kommersiell.

En promenad på stan med lunch, Gyros Pita (lika gott här som på Nikos i Malmö),

och fika och sedan var det att åka tillbaka till båten för att hämta Erik & Charlies bagage och köra in dem till taxin och vidare till flygplatsen för transport hem igen.

Det blev väldigt tomt på båten. Och tyst.

Att segla runt ön Leros och besöka nästan alla vikar på ön samt ett besök i och på Kalymnos tog lite drygt 1 vecka. För seglare som läst Göran Schildts böcker är Leros en bekant ö. Det är den ön han beskriver i boken Dianas ö.

Vi befinner oss alltså väldigt nära Turkiet, i ögruppen Dedokaneses eller Tolvöarna som de också kallas. Rhodos och Kos är några av de mer kända öarna som ingår i ögruppen. Leros ligger i den norra delen.

Leros är en ganska liten ö, som ser ut som en bläckfisk sägs det, men jag kan inte se den likheten när jag tittar på sjökortet. Har väl för dålig fantasi kan jag tänka.

Vi började på Kos, med att plocka upp våra vänner från England och dagen efter bar det i väg. De är inte så sjövana, så vi valde Leros och Kalymnos då de öarna erbjuder många skyddade vikar och inte ligger alltför långt bort från Kos. Dvs de seglande distanserna blir korta och i våglä, ibland även vindlä.

Första bukten vi gick till, Xerokambos, ligger på södra sidan av ön, byn var väldigt liten och bestod egentligen bara av 10-tal hus, 2 tavernor och en jättestor fotbollsarena.

Dagen efter tog vi vänstervarv runt ön och fortsatte norrut till Ormos Alinda och öns huvudstad Platanos, som låg uppe på bergssluttningen. Vid bergets fot nere vid vattnet ligger byn Áy Marina, men var gränsen mellan byarna gick förstod vi inte. Vi promenerade runt i byn och upp för en backa och kom ett till ett nytt centrum med ett litet torg och bybrunnen och en massa caféer. Då förstod vi att vi var i Platanos.
Under Leros italienska period, 1912-1949, byggdes det väldigt många fastigheter på Leros vilket gör att byggnaderna här skiljer sig mycket från traditionella grekiska hus.
I Áy Marina hittade jag detta charmiga tvåvåningshus som var till salu. Huset verkar ha potential att bli mycket vackert om någon med stor plånbok renoverar det med kärlek.

En natt här sedan gick vi vidare till Lakki på västra sidan.
Lakki är den största bukten på ön och här märks den italienska närvaron på ön tydligast. Stora villor med stora trädgårdar. Befolkningen här är bättre skolade än på många andra ställen tack vare att italienarna byggde en skola och i princip alla barnen skickades dit. Lakki invånarna talar överlag mycket bra engelska och hade nu min italienska varit i bättre skick hade vi kunnat använda det språket också.

Längs hela bukten går huvudvägen och en strandpromenad. Tyvärr så störs idyllen av ett idogt användande av scooters och MC.

Tyvärr blev det inte så många bilder härifrån, men vi kommer tillbaka och får bättra oss.

KALYMNOS

Det är praktiskt att både ö och stad har samma namn. Mindre att komma ihåg. Vi har insett att det är ett elände att hålla isär alla öarna med dess bukter här i Grekland. Att öar, städer och bukter har minst två varianter av namnen gör inte saken lättare. Kalymnos stad kallas även Pothia så emellanåt är förvirringen total.

Kalymnos är det enda stället där man fortfarande dyker efter natursvamp och utbudet av dessa mjuka koraller är stort. Och de finns i alla storlekar från små runda ca 5 cm i diameter upp till ca 50 cm i diameter. Det finns även varianter som ser ut som tjocka gurkor.

Staden klättrar på bergssidorna och vid en snabb blick ser det ut som om det är fastnaglade i berget.

Hamnen är även här relativt stor, vi ligger bland segelbåtarna längst bort i bilden.

Det är frodig grönska här med underbara blommande träd och buskar.

PSÉRIMOS

Sista ö-besöket innan våra John och Sue återvänder till England är den lilla ön Psérimos som ligger mellan Kos och Kalymnos. Pga rådande Meltimi (lite svagare men än dock väljjer vi en bukt på östra sidan som skyddar väl mot nord-nordväst vinden. Ön har bara en liten by och den ligger i bukten mittemot. Vår vik är obebodd och öde. När vi närmade oss ankarplatsen möts vi av en underbar doft som jag först trodde var pinje, men senare förstod var timjan och salvia som växer vilt i stora bestånd på ön.

Våra ben ville röra på sig så vi tog en promenad uppför stigen

Stigningen var inte så brant, men stigen var full med lösa stenar så man fick se sig för hela tiden. Väl uppe på toppen möts vi av en underbar utsikt mot väster

och mot öster

Stigen kantas av vild Timjan och vild Salvia. Om man tittar på stammarna så har de nog några år på nacken.

Efter denna ansträngande promenad var det skönt att spänna upp hängmattan och vila lite.

Dagen efter var det gick vi till Kos för att byta gäster. Vi lämnade John och Sue

och istället mönstrade Erik o Charlie på. Som satte sig och badade fötterna vid kajen innan de klev ombord.

Mer om deras besök i nästa blogg.

När man har gäster ombord, inser man plötsligt vilken härligt underbar vardag man har nuförtiden.